Idag har min skola öppet-hus och jag ska stå i bageriet men detta är på kvällen så idag är jag ledig fram till 16. Perfekt för att ta igen plugg som jag hamnat väldigt back i. Igår gjorde jag två läxor och idag fokuserar jag på matten. Jag sitter själv här i huset så det gäller att hålla motivationen uppe annars går det bara åt helvete haha... Så jag har sagt att jag ska räkna 30 tal. Intressant för er ja...?
Jag försöker ta hand om mig själv så bra jag kan med långa duschar/bad, fin musik, promenader, te och annat mys för att jag ska må så bra jag kan i denna situationen. Jag jobbar mot rimliga mål och små steg i taget. Man kan inte flyga innan man kan gå, inte heller kan man bygga Rom på en dag. Jag måste förstå att förändring tar tid såsom mina livsförändringar gjort. Väntat på detta i ca tre år. Den som väntar på något gott.... Eller ja, det är väl nödvändigt för mig, jag behövde detta och det var på gränsen att jag inte orkade mer nu i slutet. Jag kan ju berätta för er att jag inte trodde att jag ens skulle överleva till gymnasiet, men vad kan jag säga? Jag underskattade mig själv.
Jag känner att orden bubblar upp igen och nu har jag inte ens sovit tre nätter i mitt nya hem hos min underbara moster. Det verkar som att det ljusnar...
Jag orkar inte ens skriva, orkar inte ens sova, jag flyttar på lördag till min moster men imorgon flyttar jag från jourhemmet. Jag orkar inte ens känna efter. Gömmer mig, har massa prov imorgon och skit och mög... Jag vill bara sjunka genom marken och aldrig komma tillbaka. Krama mig någon.
Jag orkar inte ens skriva, orkar inte ens sova, jag flyttar på lördag till min moster men imorgon flyttar jag från jourhemmet. Jag orkar inte ens känna efter. Gömmer mig, har massa prov imorgon och skit och mög... Jag vill bara sjunka genom marken och aldrig komma tillbaka. Krama mig någon.
Har inte sovit, mår fett illa, har legat hela natten och hållt mig för jag varit så fruktansvärt kissignödig... Ni vet, här i jourhemmet får man inte gå på toaletten efter klockan tio. Jag har legat i åtta timmar och hållt mig och tillsammans med den ångesten jag hade så kan jag säga att detta var en av de värsta nätterna i mitt liv... Jag är hemma från skolan idag, känner mig misslyckad och har sjukt mycket ångest för skolan men också den kommande flytten som faktiskt blir en enorm förändring i mitt liv..
Kollade just på film och jag känner bara att tiden går för fort när man har tråkigt.
Jag lägger mig kissignödig, håller orättvisan inom mig, bankar på mig själv i den svarta natten och hoppas att allting ska svartna... Ingen förstår min ångest eller oro just nu, alla säger att det lösts sig nu... Men fattar de inte att detta är den stora konsekvensen av hela mitt liv. Att det här tvingar mig att öppna ögonen igen och se vad mina föräldrar gjort mot mig? Kan ingen förstå att jag inte orkar KÄMPA hela jävla tiden med allting, skolan, kompisar, familjen, livet, ätstörningen och allt annat man ska vara perfekt i. Fuck detta. Vad fan liknar detta? När fan kommer jag få lugn och ro, när kommer min ångest dö ut, när kommer mitt huvud sluta snurra och när kommer jag börja leva igen? Livet händer ju nu, SÅ mycket som jag missat pga att alla mina jävla problem kommit emellan. Jag har inte vågat öppna mig för kärleken, jag har fått skrivstopp, skrev alltid av mig, skrev alltid låtar och fick det till att bli någonting. Nu är allting bara en röra. Jag gick upp ca 12 kg under den tiden jag blev sexuellt utnyttjad och ja... ärren och det överflödiga fettet finns kvar. Jag orkar inte.
Jag vill skriva, jag vill, jag lovar jag vill men det går inte. Det är som om orden fastnar på tungan. Jag har mycket att berätta och skriva men jag får ingen ro eller inspiration. Det finns bara en sak i mitt huvud och den saken har jag bestämt mig för att hålla utanför bloggen. Men just nu är jag både svagare och starkare än någonsin, har fått anti-depp piller och just nu vet jag ingenting annat än att jag vill en sak. En enda sak som är så JÄVLA svårt.... PALLAR INTE!?
Jag mår skit, skit, skit och lite till.... Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till, är sjukt depp, ingenting är gott att äta, ingenting känns viktigt och jag bara hatar varenda sekund av mitt liv just nu. Fan.
Händelserik vecka, sömnlös vecka, smärtsam vecka, ångestfylld vecka... Vad mer kan jag säga? Är helt slut efter alla möten, beslut och tårar. Nu är det iallafall bestämt, jag ska flytta till min moster inte nästa helg som kommer utan nästa. Just nu snurrar allting, det värker, skakar och jag får inte grepp om något. Mår dåligt av minsta lilla och jag orkar bara inte skolan. Har varit borta två dagar förra veckan, vill bara lägga mig under täcket och tyna bort. Jag har ont i halsen, en redig influensa kommer åh så lägligt. Just nu är jag inte pepp på någonting och det är inte så jävla roligt att läsa mitt dravell.... Stay strong Felicia.
Har inte kunnat sova på tre nätter, är helt slut... Kommer tillbaka på bloggen när jag har mer energi, vill att ni ska läsa sånt jag skrivit som är betydelsefullt och jar en mening inget babbel "bara för att". Jag hoppas att ni har det bra, jag ska krypa ner till sängs nu och försöka få lite sömn. Puss och kram på er! <3
Igår var jag på vårdcentralen och träffade en hälso-utvecklare vid namn Eva. Jag fick det stödet jag behövde, började först prata om mina magproblem och hur vi skulle lösa dem, sedan sa jag att det hängde ihop med destruktiva matvanor och då vägde och mätte hon mig. Tänker inte säga hur mycket, men enligt henne är jag överviktig och det vet jag om, har inte vägt så här mycket någonsin, känner bara att det går mer och mer uppåt... Jag fick det stödet jag behövde, fick stöd och tips för hur jag ska lägga upp mina matvanor och lite hur jag ska tänka. Jag var så tacksam för hur hon bemötte mig, har haft väldigt hemska erfarenheter av sjuksköterskor som bedömt min utveckling, sagt att jag var onormal och att "Jag borde gå ner några kilo" utan att ge mig vägledning eller tips. Det hela resulterade i en mindre utvecklad ätstörning som jag tampas med än idag. Så att jag fick stödet och rådgivning betydde extremt mycket. Ska dit om en månad och tio dagar igen och då ska det ha skett förändringar... Jag ska försöka lägga om mina matvanor, börja smått, skära ner på det onyttiga, ut och röra på mig mer och lägga upp mina måltider till sex små om dagen. Allting kommer inte ske direkt men jag kommer läsa på, försöka att inte sätta för höga krav på mig själv så att det inte vänder om till det negativa... alltså en ätstörning.
Jag tänker fokusera på att tänka hälsosamt och göra förändringar som fungerar i min vardag.
Som idag började jag dagen med en skål naturell yoghurt, valnötter och honung och ett fullkornsknäcke till det. (bilden ovan)
Börja smått, ta en dag i taget och tro på dig själv. Nu ska jag sova, godnatt alla där ute! <3
Jag har problem med sömnen BIGTIME.... Har glömt att ställa om klockan så jag blev väckt kvart i fem istället för kvart i sex. Jag har inte sovit djupt på hela natten, min kropp är helt slut men mitt huvud verkar inte bry sig. Jag har vaknat flera gånger om inattt. Först när katten skulle ut, sen när jag fick törstnoja, sen när någon i huset fick sms. Jag får bara ingen ro. Det är så här jag har sovit i en och en halv månad. Inte undra på att jag får migrän, magont och retligt humör... Så jag vet inte hur jag ska lösa det, jag vet inte vad jag ska göra åt skiten. Jag sover dåligt, är supernervös inför nätverksmötet som ska komma... Rädd för framtiden, måste tänka om med min ekonomi för jag ska få mer ansvar vilket är nytt för mig eftersom min mamma kontrollerat mitt liv extremt hela mitt liv fram tills nu. För nu skulle jag inte låta henne göra det heller, jag bor inte hos henne längre. Men mest är jag rädd för nätverskmötet för det markerar ett slut på något sätt, vi har äntligen kommit dit, jag har äntligen kommit dit efter åratal av psykisk och fyskisk misshandel. Jag är ändå sexton år, det är inte jättelång tid tills jag ska flytta hemifrån men jag tänker verkligen inte ha det så här i två-tre år till.
Ett nätverksmöte
Okej det här med nätverksmötet, ni som inte är socialsekreterare eller varit inblandade med socialen undrar säkert vad jag skriver om...? Nätverksmötet är till för att samla mitt privata, personliga och professionella nätverk omkring mig. BUP och SOC ska vara där. Min mamma, min pappa, min pappas fru, min mormor och morfar och min moster. Det är väl de som ska komma. Mötet går ut på att alla ska enas om ett beslut som jag sen ska stärka åt ena eller andra hållet, för tydligen är det jag som ska ta det slutgiltliga beslutet. Nu när jag äntligen blivi hörd och uppmärksammad för vad som hänt i mitt liv sätter de mig framför ratten och låter mig styra. Det är nytt och skrämmande men jag är tacksam för att min åsikt betyder så pass mycket. Alla ska diskutera, se allting ut olika synvinklar och enas om vad som blir bäst för mig. Sen ska jag säga vad jag tycker, motivera mitt beslut och sen ska mina vårdnadshavare (Mamma & Pappa) skriva på beslutet. Jag hoppas att det inte tar så lång tid efter det tills mitt beslut tar form och jag får komma från jourhemmet. Visst det är tryggt här, men jag hade inte velat stanna här i flera månader till för jag vill ha en egen familj nu. En egen gemenskap, egna axlar att gråta ut på och utrymme för att vara jag på riktigt.
Jag förstår inte hur jag kan vara så här resonlig och smart när klockan knappt är 05:20- och jag har sovit dåligt men det verkar som att vem som helst kan väcka mig mitt i natten, jag skulle ändå veta vad jag vill och vad jag kämpar för, det är precis därför jag inte ger upp. Jag vill inte ge upp, då får jag ju inte se hur det blir, hur orkeslös jag än blir av situationen vet jag att det kommer bli bättre inom en snar framtid, och av det känner jag ett enormt hopp inför framtiden för jag vet verkligen vad jag vill kämpa för sen också när jag fått min dröm uppfylld, vilket vad att få lugn och ro...
Jag skrev ett långt inlägg precis om mina rädslor men mina rädslor verkar inte vilja visas på bloggen för jag loggades ut och sen fanns inte texten kvar. Jag kanske skriver om det en dag men inte nu. Förbannat också.
Jag har inte bloggat nu på lovet vilket kanske verkar konstigt eftersom jag hade mer fritid nu på lovet, men jag kan säga att jag har haft fullt upp med massa kul grejer. På fredagen lovet skulle börja var jag på halloween fest hos min fina vän D, det serverades en underbar middag och sen somnade alla gästerna i soffan till filmen "Madagaskar" vid halv elva. Alla var nog trötta efter en lång skolvecka... Haha. På lördagen åkte jag och D:s pojkvän till Emporia med hennes mamma. Jag köpte en magdanskjol och hon köpte nya vinterskor, Emporia var rörigt och det var alldeles för mycket folk där för min milda sociala fobi. Hjärtat rusade och alla sprang runt och gick vilse. Men det var en upplevelse. Jag åkte hem på kvällen och morgonen därpå träffade jag D igen. Vi var ute och sen drog vi hem till hennes pojkvän som bor i samma område som jag bor i nu. På kvällen åkte jag hem till min finfina vän A, vi snackade, skrattade och umgicks. Hon är en sån vän som jag aldrig trodde skulle betyda så pass mycket för mig som hon gör just nu. Hon är lojal och verkligen en riktig vän. Vi var uppe halva natten så jag sov halva dagen därpå. Jag åkte hem, träffade D igen förhon var hos sin pojkvän, tvättade mina kläder och sen fick jag skjuts till min moster där jag skulle passa min kusin två dagar framåt. Morgonen därpå blev jag väckt tidigt, vi åkte och köpte en pumpa som jag sen karvade ut tillsammans med henne, det var min första gång och sen utnyttjade jag pumpa-köttet till att göra en pumpa-kaka. Dagen efter gick jag och min kära kusin på bio, vi såg "Hotel Transylvanien" och jag grät, så blödig som jag är. Filmen var otroligt bra för den var rolig och hade djupare mening fast att det var en tecknad barnfilm. Jag gick på mina magdans-lektioner både tisdagen och onsdagen och efter onsdagens lektion blev jag hämtad av pappa, Kina och min lillebror Melker. Vi var på Ikea, åkte hem och fikade, diskuterade ändå in i tårar och sen somnade jag utmattad. Dagen efter hade min lillebror träning klockan 9 till 13. Efter det hämtade jag och pappas fru min kära vän D på stationen och hon stannade till fredagen. Vi var på min andra lillebrors hockey-träning på kvällen och sen köpte vi hem massa gott, låg och tittade på TV och bara myste. Dagen efter följde jag med D hem till henne, vi bakade créme brulée och maränger långt in på kvällen. Lördage tillbringade vi på Emporia och sen åkte vi hem och hade hemma-spa med choklad-ansiktsmasker, fotfilning och hett bad. Efter badet satte vi oss med varsin skvallertidning och myste med choklad-mousse, godis och ett fruktfat. Vi somnade sent på natten och idag vaknade vi 13. Dagen gick utan att vi åt något annat än det överblivna godiset för vi kollade en av mina favoritfilmer "One Day". Åh den är så fin!
Nu är jag hemma igen och min lovvecka är slut. Man kan inte säga precis att jag inte gjort något, jag har varit aktiv, gjort mysiga men också bra saker. Här kommer ett collage med bilder från min lovvecka. Puss på er! <3
