37 dagar senare
Kategori: Personligt
Nu sitter jag här, 37 dagar efter att mitt liv vändes upp och ner på riktigt. Det har varit en lång process, många gråtfyllda nätter, mycket ilska och ångest. Många frågor. Mycket skuld.
Jag hoppas att jag är klokare. Riktiga vänner vänder inte ryggen på det viset. Att jag hade oturen att förlora nästan hela min krets var väl synd men det var väl dags för mig att vakna upp. Jag följde inte längre min vilja och min magkänsla utan allting gick ut på att tillfredställa alla andra. Göra som dem, tycka som dem med ett ständigt obehag i magen. Nu när jag tänker tillbaka var det för många lögner och för mycket jag offrade. Jag tappade bort mig själv. Totalt. Det ser jag nu. Så till alla er där ute som känner igen er i detta: Välj era vänner med en enorm omsorg.
Det är faktiskt inte så att jag inte blivit "sams" med mina närmsta som svek mig och lämnade mig då för 37 dagar sen. 2 av tjejerna har jag kontakt med igen. Men känslan är densamma. Sveket består och smärtan med. Jag är fortfarande rädd att det ska göra lika ont som då. Jag vill ha kvar min värdighet, min stolthet och intergitet. På denna sommaren har jag varit tvungen att förändras. Jag är mer självständig, även om jag ofta tappar fotfästet och känner att detta är avgrunden så vet jag fortfarande hur jag vill ha det och hur jag aldrig vill tolerera något sådant igen. Jag kommer inte lita på någon på länge. Jag gav dem mitt allt, de var mina enda i världen och sen gjorde de så. Jag kan tycka att jag förtjänade ett uppvaknande men deras ord river fortfarande i huden på mig. Det är dags att fokusera på mitt eget liv nu.
