Ännu en kväll
Kategori: Vardag
Det är blandade känslor... På samma gång som jag saknar så gör jag inte det alls... Jag saknar inte grupptrycket och det falska men jag saknar gemenskapen, skrattet och att hänga med någon annan än min mamma och lillebror.
Jag är för stolt för att medge det för någon annan. På utsidan är jag stolt, arg och besluten att "satsa på mitt eget liv". Men det är faktiskt inte så lätt när jag haft samma bästisar i sex år och de plötsligt försvinner. Då är det inte så lätt att bara skaka på axlarna, le och säga att jag har det bättre utan dem. Visst jag var mer förvirrad då, jag visste inte vad jag ville och jag vågade inte stå upp för mig själv. Jag behövde inte heller det alltid, för det gjorde vi åt varandra. Jag saknar det. Men på samma gång är jag så jävla sårad att alla gett upp om mig. Ingen själ har hört av sig på hela sommaren. Jag är så besviken, de är för fega och omogna för att erkänna sina egna fel. Och här sitter jag och vet vad jag gjort för fel, klandrar mig själv och saknar dem. Fan!
Har vant mig vid att sitta själv, har suttit själv nästan hela jävla sommarlovet. Jag är så trött på det! Snart kommer jag väl bli övereffektiv och överkreativ för att jag inte har något liv. Typ måla tavlor med tårna eller något. Jag kommer testa allt för att inte hamna i sådan tristess som jag gjort nu de senaste två månaderna.
Idag har jag iallafall gjort mina ärenden, lånat hem bågar för jag ska äntligen få ett par glasögon så jag slipper linserna när jag inte pallar ha dem. Hehe... Sen har jag dansat orientaliskt i vardagsrummet, ätit mat, kollat film och busat med brorsan. Nu ska jag sova. Ska försöka komma på idéer om bloggen också.
Puss!
