Nattinlägg
Kategori: Personligt
Eller för mig är det natt, har sovit två timmar på eftermiddagen idag. Sen åt kollade jag på kockprogram och senare tog jag min nattliga promenad. Det hela slutade i tårar och ångest... Sen när jag skulle gå hem till familjen, ja då var det låst. Då kände jag mig ensam som aldrig förr, ringde min pappa, min bästa barndomsvän och ingen av de svarade. Smsade min andra bästa vän och frågade om jag kunde ringa, hon har inte heller svarat... Vem är jag? Vad gör jag här? Är jag älskad? Finns det ens någon som bryr sig alls?
Det var skönt att låta tårarna falla, har inte gråtit sen två veckot tillbaks på riktigt. Jag är bara så sjukt ledsen, jag önskar inge denna situationen. Att behöva flytta till en familj som inte känner mig alls. Jag ville ringa mamma, jag ville gråta och skrika på henne så att hon fick veta vad jag går igenom. Sen kom jag på att hon aldrig kommer förstå och att samtalet bara skulle göra mig ont... Just nu är det jobbigt, just nu vill jag inte vara någonstans och just nu känner jag att allting är hopplöst. Oavsett var jag bor, vem jag är med eller hur jag ser ut på utsidan så kommer jag alltid ha ett jävligt tungt bagage med mig. Det är tungt. Det blir bara tyngre och tyngre och snart orkar jag inte mer. Hur länge ska jag stå ut med alla känslor, alla tankar, all ånget och alll skuld?
Jag vill inte ha det så här.
