valbefinnande.blogg.se

Omtumlande dag. Allting börjar sjunka in. Vill ni att jag publicerar min novell här i bloggen så kan ni läsa den? I brist på annat så tänket jag skriva min tusende kostplan (som jag aldrig håller). Jag är trött på att misslyckas. 

 

Jag vaknade imorse, tröttare än vanligt, ögonen klistrade samman och jag blev yr av att gå ner för trappan. Inte för att jag har näringsbrist nejnej har tjockat mig med glass, godis och läsk igår. Olycka kommer alltid i tre, right? 

Nä, blev yr pga sömnbrist. Somnar sent, sover dåligt, gråter alldeles för mycket men ja på dagen är allting som solsken... tror de ja. 

Käkade för mycket frukost som vanligt, kunde räckt med havregrynsgröt men så klart skulle jag äta en jävla frall-halva också. ätstörd.se det är jag ja... Stressade till skolan, borde varit där halv åtta för att jag skulle hinna att byta om, ta recept och ja gud vet vad mer... stress stress stress. Busshelvetet kom inte som det skulle, var på skolan 08:03, JIPPIE....... Sen, jag hatar att komma för sent, vill gärna slippa blickarna. Slängde på mig kläder, gick in på toan för att tvätta bort fläckarna på kock-kläderna. Dräkten skulle varit tvättad men det hade jag glömt, hade massa spenat fläckar sen två veckor tillbaka fräscht.... 

 

Så jag kände mig äcklig, byxorna gick knappt att knäppa och när jag stod och torkade bort spenaten så sköljde allt över mig... saknaden, ilskan och den enorma sorgen. Jag började skaka, kroppen skrek nej och tårarna rann. Satt kvar på toan och kände mig värdelös. Jag skämdes, hatade mig själv för att jag inte kunde vara bättre och hela min kropp stretade emot. Det kändes som ett hål i hjärtat och jag var bara så trött... Så jag åkte hem, pratade med min mostern och grät på bussen. Pratade med mamma, skrek på henne lite. Pratade med mormor och hon ville att vi skulle ta en fika. Så vi möttes och jag åt igen. Mat. Thai. Friterat. tjock.se

 

Mormor grät när vi träffades, hon sa att hon hade sån ångest för mig och gav mig ett kort där det stod "Jag saknar dig". Min mormor måste vara den finaste, min moster med. 

 

Poletten har äntligen trillat ner för mamma, hon säger att hon inte förstår hur hon kunde låta sin Peddo-pojkvän vara i lägenheten efter att vi flyttat. Två år senare fattar hon. Gjort är gjort, det svider men det är fan så det är. Ska jag behöva stå för mina val och för dess konsekvenser ska fan min mamma göra det också, eller? 

 

USH, sicken jävla dag. Har bitit av mina naglar igen, får ändå inte ha långa i köket.... 4