Skrik inte över spilld mjölk
Kategori: Vardag
Jag sover skönt i min nya säng, drömmer mycket dock. Katten Emma väckte mig halv sju och ville ut sen somnade jag om till kvart i nio. Sådana enka saker som att tassa ner för trappan in till TV rummet på en söndag har jag inte gjort sen jag var lycklig, ca år 2008. Jag har glömt bort hur det är att bara "vara" en söndagsmorgon.
D gjorde pannkakor till frukost och jag åt de med glädje och vi skrattade tillsammans. Konstig känsla att känna lugn med en "främmande familj".
En sak som gjorde att jag ville springa upp och knappa på datorn var att deras son D spillde ut ett glas mjölk och vad jag har för erfarenhet av reaktionerna som kommer när man spiller mjölk är kanske inte så jäkla normala. Min pappa hade skrikit på mig och frågat varför jag var så klumpig och vad det var för fel på mig... Min mammas reaktion hade inte varit bättre, hon hade börjat skaka och slita sig i håret och jämra sig. Sen hade hon stannat upp och inte vetat vad hon skulle göra... Jag speglade mammas reaktion där vid bordet, automatiskt började min kropp skaka och jag räckte dem en servett på tre röda sekunder. Reaktionen från familjen var lite annorlunda. De sa bara ett lågmält oj, sen räckte de varandra servetter och fortsatte prata som vanligt. Ingenting hände. Alla dessa år som jag trott att spilla mjölk var en stor sak och dessutom en jobbig sak som framkallar dåliga sidor hos mina föräldrar. Min analyserande hjärna stannade upp dessa sekunderna när jag märkte att reaktionen (den alldeles normala) reaktionen för att spilla mjölk var att torka upp skiten och sen går livet vidare. Livet går vidare. Även om man spiller lite mjölk...
